NATHALIE ERICSON - mitt enkla liv !

Jag saknar det här

Jag saknar hur det var när man var liten, hur mycket enklare allting var. På den tiden man gick runt i rosa kläder och hade små tofsar på huvudet. Man brydde sig inte lika mycket om vad rykten säger om folk, man fick inga rykten, det värsta ryktet man kunde få efter sig var att man gjort sönder någons docka på dagis av misstag. På den tiden, då existerade inte skitsnack! 
När man var kär så var det bara " dom " två, ingen som var i vägen och ingen som la sig i utan anledning. Kärlek var en puss på kinden och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappade benet! När du grät som mest var när man ramlade och skrapade upp knät och höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram. 
Den största rädslan var monstren i garderoben och under sängen...man kunde prata öppet om allting och veta att om man delar bästisarmband stannar det mellan oss två. Även om man blev ovänner så avslöjades ingenting man sagt eller gjort. När man blev ovänner så slog man varandra lite lätt, eller sa till fröken, nu går man runt och surar i åratal och säger ingenting förrän den man är sur på " tofflar " efter en. Skitsnack är tragiskt nog vardagsmat nu för tiden, hemskt att inse, men det är faktiskt sant.. man pussar alla på deras kind, och kärleken har allt blivit mycket svårare. Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden och att man bara vill bort här ifrån! - men samtidigt är hon den bästa vännen man har! 
Den värsta gråten är när en vänner plötsligt sviker en och den störta rädslan i dagens samhälle är att förlora dom man älskar mest på jorden, det är så världen ser ut när man växt upp ifrån barbiedockorna på lekis. 


Jag saknar att livet var så fruktansvärt enkelt, även om det är bra när det är komplicerat också. Det är bara så annorlunda från när man var liten och allt var så tryggt och bra. 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas