Det har ekat tomt här på bloggen ett tag, fått så fina kommentarer av er. Anledningen är många, man en stor del i det hela är att jag och Sandra ( min halvkusin ) har bestämt oss för att köpa häst. Letat och kollat på några stycken och det var en liten kille som fångade våra hjärtan, Carrancho. Som visade sig vara väldigt sjuk..han ska till himlen på torsdag.. Ska berätta lite om honom och vad han har råkat ut för.
Här är han 3-4 år och hingst, i Spanien. Han kunde spansk skritt och påbörjad piaff och passage. Har ni sätt något finare?




Carrancho är en kille på precis fyllda 6 år. Från Spanien. Han är en Hispano Lusitano, 164 cm i manken. Han importerades från Spanien i november till en privat person som sedan fick familjeproblem och lämnade honom till ett försäljningstall i maj. Där har han inte haft det så bra, för att han har vart sjuk och inte mått bra, dom på försäljningstallet kunde aldrig anat vad han led utav..
Vi besiktigade honom och han var felfri på röntgen i ben och rygg, vilken lättnad för oss! Men.. sen visade det sig att han hade 3 stycken melanom knölar vid ganaschen, som dom på försäljningstallet påstod var en brosk skada av spark i hagen. Veterinären ville ta ett blodprov på en spansk sjukdom, som 40-77% av alla spanska hästar har, som dom lever med. MEN som är kronisk och finns inget att göra något åt. I Spaninen lever hästarna med detta. Han vägde 431kg...mindre än en D-ponny som står i stallet som är smal. Veterinären kunde inte göra en rättvis bedömning så hon ville att vi skulle ta med honom hem och komma tillbaka efter 3 månader för en ny besiktning och se hur han ser ut i kroppen då, om han inte har blodsjukdommen.
Här är han när han precis kom till försäljningstallet, superfin i kroppen men redan där ser man att han är lite tunn.









Sjukdommen heter Prio Plasmos och gör så att alla röda blodkroppar exploderar. Resultatet i detta gör att hästarna rasar i vikt, får feber och kan inte ta upp någon näring. Dom får såkallade " skov " och det vet man aldrig hur ofta, det kan handla om 1 gång på tio år eller 10 stycken i månaden..
Vi bestämde oss för att ta hem honom medans vi väntade på blodprovet, han har vart hos oss i lite mer än 2 veckor nu och sån skillnad på häst efter bara 3 dagar. Dom första dagarna kunde vi inte ens sätta på honom täcket för han kastade sig i boxen, backade när man skulle ta in honom från hagen osv. Han har fått rejält med stryk i Spanien och det är så tråkigt och se på en sån otroligt fin häst. MEN, han är en helt annan häst just nu. Står och gosar och pussar en i ansiktet, kommer springandes i hagen och vill hela tiden se vad man gör och vara med. Han har landat i sig själv, känner sig trygg och börjar må bättre. Det är så himla skönt och se. Carrancho är en sån fantastisk individ, en häst trots sina endast 6 år på jorden har han ett sånt skarpt och klokt huvud, och världens finaste hjärta, dom lugnaste ögonen jag sätt som bara borrar sig in i själen på vem som helst..
Men..blodsvaret kom i torsdagskväll, och han har sjukdommen. Den aggressiva varianten dessutom, så det finns tyvärr inget mer och göra för honom än det vi redan har gjort. Han har åtminstone haft det väldigt bra hos oss den sista tiden i hans liv och det gör mig lite bättre till mods. Jag vet att vi har gjort allt vi kunnat för honom och det är inte många som hade tagit denna chansen som vi gjort. Det är väldigt jobbigt för oss just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, men jag behövde få skriva av mig för det gör så fruktansvärt ont i hjärtat..











