NATHALIE ERICSON - mitt enkla liv !

Kategori: Kärlek

du kan bara inte slå det

 Det är enkelt att ta av sig sina kläder och ha sex. Folk gör det hela tiden. Men att öppna upp sin själ och sitt hjärta för någon, visa dom vägen in till ditt hjärta, tankar, rädslor, framtid, hopp, drömmar...det är att vara naken. Och kanske, är det något du är rädd för att säga, eller någon som du är rädd för att älska, eller rädd för ett ställe att gå till. Det kommer att göra ont, det kommer att göra ont för att det betyder något. 

Alla pratar om sex. Jag vill inte ha sex, jag vill ha de saker som leder till det. Det lätta långsamma kyssnara, sedan det lite mer passionerade kyssarna. När man trycker sig närmre varandra, kyssarna i nacken, flåsen i öronen, studen man inte kan hålla händerna i styr, bitningarna, den tunga andningen, pausen för att få tillbaka andningen, känna varandra. Oh my, sen sex. 

Men trots det så handlar det inte bara om sex. Missförstå mig inte, sex är fan grymt, men när man har en koppling med någon, när du känner så starkt för någon, bara en kyss är tillräcklig för att få dig knäsvag. Du kan bara inte slå det. 

 

 

 

 

For the first time

För första gången, har jag hittat någon som jag hatar att lämna. Jag har hittat någon som jag inte kan få för mycket av. Jag har hittat någon som accepterar mig för den jag är, och som inte berättar för mig att jag måste förändra mig. Jag tror att jag har hittat någon som jag kan falla " madly in love with " 

JAG VILL RIDA

 

Trodde inte man kunde bli såhär frustrerad, jag vill rida och jag vill rida NU. Vill att mitt hjärta ska bli frisk nu, tycker så synd om honom där han står i boxen dag ut och dag in. Märkte när jag va där i förmiddags, hur arg han börjar bli, det är inte samma häst längre. Man märker på honom hur rastlös och lätt irriterad han är, samtidigt som han lyser upp när man kommer och bara vill stå och gosa. Så kan han helt plötsligt tvärvända och sparka allt vad han har rakt in i väggen, för att sedan komma och mysa lite till, det gör ont i mig att se honom sån, och veta att det inte finns något jag kan göra åt saker för att hjälpa honom, som jag inte redan gör. Hade det bara vart torrt ute nu eller frost så hade man åtminstone kunnat promenera med honom. 

Veterinären kommer förhoppningsvis imorgon för att kolla hur hoven har läkt, vi har ju bytt gips nu varannan dag men sist vi bytte så såg det bra ut, var inte lika mycket var så det såg inte så farligt ut. Så imorgon skulle dom kolla om dom hinner hit för att se på honom, hoppas verkligen att det går åt rätt håll och att han snart kan få gå ut i hagen med sina kompisar igen. 

Välkommen hem!

 

Välkommen hem Gines! 
Nu ska du äntligen få sova efter en lång natt och många timmar på transporten. Min lilla stjärnbebis! Kan inte riktigt förstå att jag faktiskt har köpt min alldeles egna första häst, alldeles själv. Tillsammans med min kusin Sandra. Kan inte riktigt förstå det än, det är helt fantastiskt. Denna resan vi har framför oss nu kommer bli magisk, hoppas det blir många år tillsammans med dig hjärtat. 

Nu ska jag hem och lägga mig och sova i någon timme till innan klockan ringer för att upp och jobba klockan 7...natti/morgon. 

Gines

Imorgon kommer denna godingen hem till mig, Gines men utalas Giness. Han är en Polsk halvblodsvalack på 4 år. Han är ca 165 cm just nu men lite högre baktill så växer nog max 3 cm till kanske. Han är nog den tryggaste och coolaste unghästen jag någonsin har träffat, han gör inte en fluga förnär och är super nyfiken, vill alltid se vad man gör och vara med. En riktig kelgris. Ska bli så kul när han kommer hem till stallet, skriver mer imorgon när han har landat. 

I will catch his warm stare

 Nu har han sett mig gråta varma ledsna tårar som kom fram när jag visade min rädsla för honom. Han kysste bort dem envist och han höll mina händer och någonstans i allt det osäkra, kändes han plötsligt så säker. Som att jag ju inte vill vara någon annanstans men i mitt huvud spökade rädslorna som aldrig förr, och jag bad en tyst bön som sa: snälla snälla låt den ärlighet jag kräver så hårt, säga det jag vill höra. 

Och den gjorde det. Han gjorde det. Han sa det till mina ögon, till min hals, till mina läppar och till mitt hjärta. Han fick se mig naknare än någonsin förr och kanske skrämde det honom. Kanske gjorde det honom säkrare, kanske mer trygg. Det kanske sa mer om mig än jag ville. Jag vet inte och jag bryr mig än mindre. Han får så gärna se mig, verkligen se mig. Allt med mig, allt skratt, alla tårar, tystnaden som finns i mig ibland. Viljan att vara ensam ibland. Helt ensam eller ensam med honom. Jag har varit nära hans hud, dragit fingrarna genom det raspiga skägget och jag har drömt mig bort med kinden mot hans rygg. Jag har räknat tiden med fingrarna mot hans kotor. Känt livets renaste form med hjälp av hans andetag. Jag har skrattat åt livets ironi när havet stormat i bakgrunden. Jag har lyssnat när han yttrat sina tankar. Jag har lyssnat när han är tyst. Jag har sett den blicken han ger mig och förstått mer av den än hans ord.

Om jag legat i dvala är det nu jag äntligen vaknat upp och varenda detalj omkring mig känns riktig. Mina sinnen har förstärkts och min uppskattning åt livets mirakel märks som aldrig förr. Jag gömmer mig inte i mitt skinn och jag har slutat be om ursäkt för att jag är jag. Allt för att han såg på mig, höll min hand under ett bord, såg in i mina ögon genom andra sidan av ett rum. Han påverkar mig på så många nivåer av mitt liv att jag tappar kontrollen av vad som är sant eller överhuvudtaget äkta. Men det gör ingenting. Med honom är det allt eller ingenting hela tiden. Han gör att jag vågar leva, vågar lyssna på livet, vågar chansa och ha allt. Han gör mig lycklig, han ser mig. Verkligen ser mig. Jag är så glad att jag har honom. 

 

Carrancho

Det har ekat tomt här på bloggen ett tag, fått så fina kommentarer av er. Anledningen är många, man en stor del i det hela är att jag och Sandra ( min halvkusin ) har bestämt oss för att köpa häst. Letat och kollat på några stycken och det var en liten kille som fångade våra hjärtan, Carrancho. Som visade sig vara väldigt sjuk..han ska till himlen på torsdag.. Ska berätta lite om honom och vad han har råkat ut för. 

Här är han 3-4 år och hingst, i Spanien. Han kunde spansk skritt och påbörjad piaff och passage. Har ni sätt något finare? 

 

Carrancho är en kille på precis fyllda 6 år. Från Spanien. Han är en Hispano Lusitano, 164 cm i manken. Han importerades från Spanien i november till en privat person som sedan fick familjeproblem och lämnade honom till ett försäljningstall i maj. Där har han inte haft det så bra, för att han har vart sjuk och inte mått bra, dom på försäljningstallet kunde aldrig anat vad han led utav..
Vi besiktigade honom och han var felfri på röntgen i ben och rygg, vilken lättnad för oss! Men.. sen visade det sig att han hade 3 stycken melanom knölar vid ganaschen, som dom på försäljningstallet påstod var en brosk skada av spark i hagen. Veterinären ville ta ett blodprov på en spansk sjukdom, som 40-77% av alla spanska hästar har, som dom lever med. MEN som är kronisk och finns inget att göra något åt. I Spaninen lever hästarna med detta. Han vägde 431kg...mindre än en D-ponny som står i stallet som är smal. Veterinären kunde inte göra en rättvis bedömning så hon ville att vi skulle ta med honom hem och komma tillbaka efter 3 månader för en ny besiktning och se hur han ser ut i kroppen då, om han inte har blodsjukdommen. 

 

Här är han när han precis kom till försäljningstallet, superfin i kroppen men redan där ser man att han är lite tunn. 

 

Sjukdommen heter Prio Plasmos och gör så att alla röda blodkroppar exploderar. Resultatet i detta gör att hästarna rasar i vikt, får feber och kan inte ta upp någon näring. Dom får såkallade " skov " och det vet man aldrig hur ofta, det kan handla om 1 gång på tio år eller 10 stycken i månaden..

 

Vi bestämde oss för att ta hem honom medans vi väntade på blodprovet, han har vart hos oss i lite mer än 2 veckor nu och sån skillnad på häst efter bara 3 dagar. Dom första dagarna kunde vi inte ens sätta på honom täcket för han kastade sig i boxen, backade när man skulle ta in honom från hagen osv. Han har fått rejält med stryk i Spanien och det är så tråkigt och se på en sån otroligt fin häst. MEN, han är en helt annan häst just nu. Står och gosar och pussar en i ansiktet, kommer springandes i hagen och vill hela tiden se vad man gör och vara med. Han har landat i sig själv, känner sig trygg och börjar må bättre. Det är så himla skönt och se. Carrancho är en sån fantastisk individ, en häst trots sina endast 6 år på jorden har han ett sånt skarpt och klokt huvud, och världens finaste hjärta, dom lugnaste ögonen jag sätt som bara borrar sig in i själen på vem som helst.. 

 

Men..blodsvaret kom i torsdagskväll, och han har sjukdommen. Den aggressiva varianten dessutom, så det finns tyvärr inget mer och göra för honom än det vi redan har gjort. Han har åtminstone haft det väldigt bra hos oss den sista tiden i hans liv och det gör mig lite bättre till mods. Jag vet att vi har gjort allt vi kunnat för honom och det är inte många som hade tagit denna chansen som vi gjort. Det är väldigt jobbigt för oss just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, men jag behövde få skriva av mig för det gör så fruktansvärt ont i hjärtat.. 

you

För första gången på riktigt länge så tycker jag om någon. 
Jag vågar nästan säga att jag är kär i honom.
Mina läppar formar orden men inte ett ljud kommer ut.
För det händer något magiskt när han tittar på mig och det är som jag ser oss igenom någon annans ögon.
Det blixtrar när han rör vid mig och jag svär att jag kan se alla himlens stjärnor falla när han kysser mig.
I hans armar blir att som är suddigt glasklart.
I hans armar vill jag stanna.

Jag visste att det var något som saknades, jag visste bara inte att det var han.. 

 

 

Jag hoppas

Jag hoppas att du faller för någon som alltid svarar på dina sms och aldrig låter dig somna och tro att du är oönskad. Jag hoppas att du faller för någon som håller din hand under dom läskiga stunderna i en skräckfilm, som bakar brända kakor med dig för att ni är för upptaga med att dansa runt i köket. Jag hoppas att du faller för någon som ser galaxer i dina ögon och hör musik i dina hjärtslag. Jag hoppas att du faller för någon som kittlar dig och får dig att skratta under dåliga och bra dagar. Men bortom allt det, så hoppas jag att du faller för någon som aldrig kommer lämna dig eller ta dig för givet, någon som kommer stå bakom dig när du har rätt och när du har fel, någon som har sätt dig från din värsta sida men ändå står kvar och älskar dig. Jag hoppas att du faller för någon som kysser dig i regnet och kramar dig i kylan och inte skulle vilja ha dig på något annat sätt. 

 

han som älskar allt med mig

Jag vill hitta han som älskar allt med mig. 

Han som hatar hur jag alltid glömmer att skruva på korken på tandkrämstuben. 
Han som hatar att jag är petig med maten när jag väljer att inte äta upp kanterna på mina frukostmackor. 
Och han som hatar att jag alltid glömmer att släcka efter mig när jag gått på toaletten. 

Men hur mycket han än hatar det ska ett leende i hans mungipa alltid titta fram varje gång han blir påmind om alla dessa saker. För han ska vara den killen som hatälskar alla mina brister och alla mina fel. 

Han ska vara den killen som inte vill vakna upp en lördagsmorgon och finna korken på tandkrämstuben hårt fastskruvad. 
Han ska vara den killen som inte vill äta frukost utan att behöva slänga mina brödkanter i komposten. 
Han ska vara den killen som inte vill komma hem till ett hus där lamporna på toaletten är slätcka. 

För jag vill hitta han som älskar allt med mig.