NATHALIE ERICSON - mitt enkla liv !

Kategori: Kärlek

Min kärlek

Godmorgon! 
Har precis haft en dressyrträning för Lotta, gick riktigt bra faktiskt. Fick en del tips att tänka på inför tävlingen på söndag, körde igenom programmet och gjorde lite övningar som var bra både för mig och Dolce, hon bråkade lite i början då det var lite jobbigt för henne men sen gav hon med sig och gick så himla fint! Idag kändes det väldigt väldigt bra, nu är jag lite mer redo inför tävlingssäsongen - ser inte lika mörkt ut. Du är fin du mitt hjärta. 

 

Kvällens träning och planer

 
Idag var hjärtat så himla duktig, tipsen från Bea har verkligen gjort underverk. Hon kändes så fin och framåt, lyssnade på minsta skänkeltag. Så ikväll är jag nöjd, riktigt nöjd. 
Nu ska jag göra fint för Docle och sen sätta mig i bilen med tjejerna och åka ut till Ucklum för att bada lite jacuzzi och dricka vin, ha en fin fredagskväll ! 
 
 

bed of lies

Do you ever think of me, when you lie? 
Lie down in your bed, your bed of lies
And I knew better, than to look in your eyes
They only pretend, you will be mine 
And you know how you made me, believe
You had me caught in every web, that you weaved
But do you ever think of me, when you lie? 
Lie down in your bed your bed of lies 

 

Me and my little sis

Satt vid min gamla dator igår kväll och kollade igenom alla miljontals bilder. Bestämde vilka jag skulle föra över till min nya och vilka som skulle bort och in på ett stort minne, så hittar jag den här bilden! på mig och min fin lillasyster, den är nästan precis 1 år gammal. Kommer ihåg när vi tog dom, alla vi kusiner var nere vid havet och skulle ta ett gemensamt foto och ge till våran mormor och morfar i födelsedagspresent, dom blev så glada. Måste kolla om jag hittar det fotot för det blev riktigt fint. 

Tänk vad man faktiskt ändras på bara 1 år? här hade jag mitt långa röda hår, nu är det kortklippt till nyckelbenen och rödbrunt/lila i färgen. Men det känns som igår, kommer ihåg hur glada vi alla var den dagen trots att det var svin kallt och vi alla bara ville gå hem för det blåste så kallt, trots det så satt alla där med ett leende och var lika efterblivna som vanligt. Kärlek, på riktigt. 

 

He looked like heaven and I felt like hell

Kärlek gör ont.
Jag hade kunnat sätta en klar punkt där och inte ens behöva skriva något mer än så. För vi vet alla om det. Och de som inte vet, de kommer få veta inom sin tid. 
Det kan göra ont i alla möjliga olika grader och nivåer. Ibland träffar man någon två gånger, ibland två år. Ibland gör det väldigt ont, ibland går det över på ett par veckor. Men fan vad det är okej. Det är okej att gråta över killen du bara träffade några gånger. Och det är helt okej att inte vara ledsen alls. För vem ska få bestämma hur mycket eller lite du känner?
Det gör och kommer göra ont. Det kommer skava och sarga i hjärtat, inte alltid, men det händer. Det hör till. Man kanske inte vill erkänna det, varken för sig själv eller någon, men ja, det sved verkligen när han sa så. Det gjorde ont när han inte hörde av sig. Det gjorde ont att bli lämnad på det sättet. Det g ö r ont ibland att hålla huvudet högt och spela iskall, för jag har aldrig varit bra på det spelet. Jag hatar det, faktiskt. 
För ja, det suger. Det suger när man inte orkar plocka upp sig själv från golvet. Olycklig kärlek suger. Obesvarad kärlek. När han skickar bilder på hur han hånglar med någon annan en fredagskväll. Så man blundar, för man vill inte se. Ändå är det det enda som verkar ha fastnat på hornhinnan den senaste tiden.


Men om han inte vill ha dig, så spring. Spring tills du springer rakt in i armarna på någon som vill ta hand om dig istället. 
Glöm inte att leva bara för att han inte visste bättre. Fortsätt att andas, att skratta, att fortsätta älska. Och ja, det är okej att sörja om du vill och om du vill äta en hel ben&jerry’s så gör det. Men sedan ber du någon skaka om dig och plocka upp dig från golvet, och så går du helt enkelt vidare för han var inte värd dig, inte för en sekund. En dag springer du på honom i korridoren eller på stan, och det känns inte längre att möta hans blick, för du har glömt hur hans läppar kändes mot dina. Hans hand i din nacke. Du glömmer detaljerna i hur hans skratt låter och du bryr dig inte längre om att vända dig om och kolla efter honom. Du ska aldrig nöja dig med jag-kanske-vill-ha-dig-ibland, du ska bara nöja dig med det allra bästa. 
Det kommer komma en rad dåliga kärlekar, en hel hög, som kanske får dig hulka och gråta och vilja dö. Och det är verkligen okej att sakna, men du kommer hellre över det. Du kommer hellre över alla idioter i världen för att låta den rätte ta plats istället. Jag lovar.

Kär och lojal

"Visst vore det väl dumt att be om ursäkt för den man är? Men ändå så gör hon det. För hon är honom lojal alla gånger. Hon har alltid insett att det är fel att vara den hon är ibland. Men hon älskar honom så mycket, nästan för mycket. Hon har alltid funnits där för honom precis som han alltid funnits där för henne. Varje steg hon tagit har hon tagit i hans riktning. Inte för att han har tvingat henne, utan för att hon velat det. Inget är så starkt som riktig kärlek. Just därför gör det så in i helvetes ont när det brister."

jag blundar när de säger 12

Hans namn. Hans fullständiga namn bestående av 12 bokstäver. Hur kan de få mig att sluta andas? Hur kan de få mig att känna sådana obegripliga känslor som att magen vänds ut och in och att jag kommer kräkas utan att må fysiskt illa? Hur kan 12 bokstäver oavsett om jag läser dem på en internetsida eller hör någon annan säga dem, få mig att hålla andan i långa sekunder?
Det finns inget pirr i magen eller fjärilar kretsande runt ditt namn längre. Det är inlindat i röda trådar som leder till oro och rädsla för besvikelse.
 
För när någon bokstaverar de där 12 bokstäverna som formar hans namn är jag livrädd för de kommande meningarna. Jag är livrädd och kallsvettas för att jag inte vill höra sanningen. För när någon berättar om honom och avslöjar saker jag inte velat inse, river de den falska fasaden jag byggt upp. Den falska bilden av dig som jag så tappert försöker hålla kvar vid.
 
”Vad ni än hör om honom, snälla berätta inte för mig. Prata inte om honom, jag vill inte höra” Sa jag till mina vänner.
Och baktanken var att både komma över honom, men också att hålla kvar den jag önskar att han var..

Farfar, jag saknar dig.

Visst är det svårt, att lära sig att klara sig utan dem? det är svårt att skapa nya minnen.  Som om det är orättvist mot dom. Men ändå så känns det som om det vore orättvist om man inte försökte göra det. Jag tror att de är vad de skulle vilja, eller hur ? jag tror att det skulle vilja att vi mötte saknaden med värdighet. Med fattning. Men i ärlighetens namn, har jag inte gjort det. Men jag är fortfarande här. Jag trevar mig fram, kämpar. Mer än så kan ingen begära. 

 

Det är alltid folk som frågar om jag saknar honom, och ja det gör jag. Jag saknar många människor. Men farfar, han saknar jag mycket. Det kan kännas svårt. Men det innebär att man har haft tur. Att man kände speciella människor, som är värda att saknas. Men jag gillar verkligen inte saknaden..

 

Jag vet inte hur jag ska klara av detta, att leva utan dig. Men jag vet att jag måste vara stark, för alla dom som inte är det. Men det är fortfarande svårt. Att veta att jag aldrig mer kommer få se dig, aldrig träffa dig igen. Du kommer inte få se mig ta studenten, inte fira några mer av mina födelsedagar, inte se mig göra mig i ordning för min bal, inte vara där när jag gifter mig, skaffar barn. Får mina drömmar uppfyllda. Du kommer inte att få vara med om det, och jag är så ledsen för det. Men trots att du inte kommer ta del av det så vet jag att du ändå kommer vara där, med oss allihoppa, att du kommer se allt detta. För vad som än händer, kommer du alltid att vara med oss, alltid att vara älskad djupt ner i våra hjärtan. Jag älskar dig farfar - Nathalie. 

 

Det är svårt att förlora. Jag tror inte på att tiden läker alla sår. Det läker ingenting mer än att tiden skapar acceptens för det som skett. Såren kanske möjligtvis slutar blöda och blir ett ärr, men det är fortfarande ärr i hjärtat som alltid kommer finnas. Idag är det 6 månader sen du försvann, kan inte förstå att det gått så fort. Det känns fortfarande som igår..

 

Men det är så jag vill ha det, jag vill alltid ha min farfar i mitt hjärta och det har jag både genom minnen, kärleken, såren och slutligt vis, ärren efter honom. ♥