NATHALIE ERICSON - mitt enkla liv !

Kategori: Mina texter

du ser det fina i det fula

 

Det är svårare att älska någon som redan är trasig. 
Det är svårare att gå framåt med någon som hela tiden backar. 
Jag är redan trasig men det syns inte på mig, nej du vet inte om det än. 
Någon har redan gjort mig liten och trampat på mig. 
Du tror att jag är bättre än vad jag egentligen är, jag ser det när du tittar på mig. 

Du tror att jag är mer och du får mig att tro att jag förtjänar bättre fast jag egentligen inte duger till mer. 

 

 

" för det är ingen big deal längre "

Den där känslan alltså. Hur skönt som helst måste jag säga. Tänker på mig och mitt ex, har verkligen insett att de tog faktiskt slut utav en anledning, och det är så de är. Sen att man fick reda på en hel del sjuka grejer och äntligen insåg efter alla år hur äcklig en människa kan vara, hjälpte till på traven. Det spelar verkligen ingen roll hur många gånger ens vänner säger åt en, har du inte kommit till den punkten själv än för att inse och se det själv, så spelar det egentligen ingen roll, man måste komma till den punkten själv först, sen kan man tacka sina fina vänner för vad dom försökte rädda än ifrån, även fast dom inte lyckades just då. Och mitt tips till alla som saknar och bara vill ha tillbaka sitt ex, snälla slösa inte tid på de. De har jag gjort och det är så mycket slöseri med tid alla gånger. Du kommer ångra dig i efterhand och de finns tusen andra killar, bättre killar framförallt. De tog slut av en anledning, försök verkligen att få in det i huvudet. // Tips från en tjej som blev förstörd men tog sig upp. 

 

Hur ser du på ditt bidrag ut till världen?

Vad är viktigast för dig, om du vår välja, kvantitet eller kvalitet? 

Har du funderat på den frågan vad det gäller ditt liv? 
Har du funderat över att du i de flesta fall faktiskt kan välja? 

* Vill du ha många relationer eller är det viktigare att de du har är kärleksfulla
* Vill du ha gott om fritid eller är det viktigare att den du har är innehållsrik
* Vill du tjäna mycket pengar eller är det viktigare att du har ett arbete som känns meningsfullt 
* Vill du hinna med att göra mycket eller är det viktigare att göra det som känns betydelsefullt 

 

Är det viktigt för dig att, vad du än gör, göra det med hela ditt hjärta? Tror du att det blir skillnad i din egen upplevelse om du gör det? Tror du att andra kommer att märka skillnad? 
Vad är skillnaden då? Jag tror, generellt, att skillnaden ligger i om jag använder min inre visdom eller mitt ego som guide. 
Mitt ego kan säga att jag ska tjäna massor med pengar, så att jag kan göra precis som jag vill - köpa vad jag vill, resa vart jag vill, bo var jag vill. 
Min inre visdom säger mig att det är viktigare att jag känner att jag bidrar med det jag är rikigt duktig på och fortsätter att hjälpa andra med det - att jag skapar skillnad, att jag, den dag jag lämnar jorden, har bidragit till en bättre värld. 
Visst, om dessa går att kombinera, så är väl det okej - om jag använder överskottet till att hjälpa och, så att säga återinvestera i mitt bidrag till en bättre värld. 

 

 

The one

När du möter " the love of your life " så kommer du bara veta att han är den rätta och snart kommer
du inse varför det inte fungerade med någon annan. 

Tjejer, snälla slösa inte tid på douchbags..det är så mycket smärta och tårar involverade. Tro mig, jag vet av egen erfarenhet och det är inte nyttigt för ens hjärta och själ att må så pågrund av någon annan. The love of your life ska behandla dig som en prinsessa, visa varje dag hur mycket han älskar och uppskattar dig och få dig att skratta så det värker i magen. Det ska inte finnas någon anledning till avundsjuka och att såra dig ska inte ens existera på kartan i hans liv. 

Dessa killar finns där ute någonstans, även om det är svåra att hitta. Men när du hittar honom, så kommer du bara veta att han är the one. Va stark nog att vänta på den killen som kommer älska dig på det sättet som du förtjänar. En dag, finner ni varandra. 

 

Djupt där inne i själen

Jag har respekt för rädslor. Men det har vi väl alla antar jag. Som döden, jag fruktade verkligen döden för några år sedan, men idag har jag en helt annan syn på döden. Ett annat exempel är hajar, min värsta mardröm är att bli attakerad av en haj, fast samtidigt är jag helt facinerad av dem. De är rent av urcoola och nödvändiga för jorden. Det enda som jag verkligen är rädd för att att bli ensam kvar. Att inte ha någon vid min sida. Det skrämmer mig på ritkigt och tanken gör att själen fryser till is i någon sekund. Min största rädsla. Ensamhet. 

 

Här blev jag den jag är, här kommer jag förbli

Jag har funderat lite på det här med konsekvenstänk och jag är absolut lite utav en grubblare. 
Jag tänker mig för noga, är på den säkra sidan och vill inte göra några misstag. Fast vadå inte göra misstag? jag har ju faktiskt redan gjort massa misstag och kommer garanterat att göra många fler. Men vissa av dem är faktiskt varma minnen. Man lär sig så mycket av sina misstag att det ibland kan vara väldigt bra för sig själv att begå några lite då och då. 

Jag är så otroligt hård mot mig själv med moraliska gränser osv, men förlåtande mot alla andra. Men jag är ju precis lika mänsklig som vem som helst? och människor begår misstag. Håller handen på plattan lite för länge, tjänjer på gränserna bara för att se hur långt man kan gå innan det briser. Lär sig, utvecklas får små livsläxor. 
Jag kanske borde bli bättre på att tänja de där gränserna? slappna av lite mot mig själv och inte vara så jäkla hård mot mig själv hela tiden. Det är lustigt hur ofta man kan slänga med uttrycket " man lever bara en gång " och ändå safea. 

 

Gör 2015 till ditt år

I år är det ett nytt år, ett nytt kapitel fullt av 365 sidor. Det är en ny kula, en ny start. Det här året är 2015. Detta är det år då du ska bli det du verkligen vill bli och lyckas med det. Den du verkligen är och vill vara. Gör vad du vill och älskar att göra och var den du är. 

Var inte rädd för att berätta för folk hur du känner, men var även uppmärksam på dina känslor. Gör detta året till mer än bara ett nummer: mer än bara 2.0.1.5. gör den till det bästa hittils. Det här är ditt liv och din historia, se till att du berättar den som du vill, se till att det är vad du vill och framförallt se till att det är nått som gör dig stolt för att kunna säga att du är du och att detta är nått som du vill göra, nått som gör dig lycklig. Detta året är din alldeles egna bok fylld med 365 helt olika sidor, den första börjar här. 

 

 

He looked like heaven and I felt like hell

Kärlek gör ont.
Jag hade kunnat sätta en klar punkt där och inte ens behöva skriva något mer än så. För vi vet alla om det. Och de som inte vet, de kommer få veta inom sin tid. 
Det kan göra ont i alla möjliga olika grader och nivåer. Ibland träffar man någon två gånger, ibland två år. Ibland gör det väldigt ont, ibland går det över på ett par veckor. Men fan vad det är okej. Det är okej att gråta över killen du bara träffade några gånger. Och det är helt okej att inte vara ledsen alls. För vem ska få bestämma hur mycket eller lite du känner?
Det gör och kommer göra ont. Det kommer skava och sarga i hjärtat, inte alltid, men det händer. Det hör till. Man kanske inte vill erkänna det, varken för sig själv eller någon, men ja, det sved verkligen när han sa så. Det gjorde ont när han inte hörde av sig. Det gjorde ont att bli lämnad på det sättet. Det g ö r ont ibland att hålla huvudet högt och spela iskall, för jag har aldrig varit bra på det spelet. Jag hatar det, faktiskt. 
För ja, det suger. Det suger när man inte orkar plocka upp sig själv från golvet. Olycklig kärlek suger. Obesvarad kärlek. När han skickar bilder på hur han hånglar med någon annan en fredagskväll. Så man blundar, för man vill inte se. Ändå är det det enda som verkar ha fastnat på hornhinnan den senaste tiden.


Men om han inte vill ha dig, så spring. Spring tills du springer rakt in i armarna på någon som vill ta hand om dig istället. 
Glöm inte att leva bara för att han inte visste bättre. Fortsätt att andas, att skratta, att fortsätta älska. Och ja, det är okej att sörja om du vill och om du vill äta en hel ben&jerry’s så gör det. Men sedan ber du någon skaka om dig och plocka upp dig från golvet, och så går du helt enkelt vidare för han var inte värd dig, inte för en sekund. En dag springer du på honom i korridoren eller på stan, och det känns inte längre att möta hans blick, för du har glömt hur hans läppar kändes mot dina. Hans hand i din nacke. Du glömmer detaljerna i hur hans skratt låter och du bryr dig inte längre om att vända dig om och kolla efter honom. Du ska aldrig nöja dig med jag-kanske-vill-ha-dig-ibland, du ska bara nöja dig med det allra bästa. 
Det kommer komma en rad dåliga kärlekar, en hel hög, som kanske får dig hulka och gråta och vilja dö. Och det är verkligen okej att sakna, men du kommer hellre över det. Du kommer hellre över alla idioter i världen för att låta den rätte ta plats istället. Jag lovar.

det är så jag fungerar

Jag vet inte hur ni är, men jag är en sån som förtränger saker. Lägger undan jobbiga minnen i en låda som jag aldrig öppnar. Det är här de jobbiga kommer in, för mitt sätt att hantera saker  har gjort att jag undermedvetet inte mår bra. Minnena jag trott jag glömt spelas upp i mina drömmar och jag drar mig undan ifrån folk jag älskar. Har inte förstått varför förens jag bestämde mig för att gräva djupare i det. Varför är jag en sån som flyr? varför ställer jag alltid upp för andra till tusen procent även om det skiter i mig? varför är jag så envis och står på mig?

Det här med att bli lämnad har en ganska stor roll i detta. Jag är livrädd för att bli lämnad, då lämnar jag hellre. Jag har gått igenom den processen alltför många gånger för att gå med på att bli det igen. Varför jag verkligen ställer upp för andra kan man ju också fråga sig, men jag tror att det är för jag vet hur det känns att inte ha någon som ställer upp för en själv. Att stå där helt själv utan någon att lita på. Därför är jag gärna den personen för någon annan, den där som du kan prata med, alltid och oavsett. Och varför jag står på mig så mycket? För att jag vägrar bli nertryckt. Jag vill göra min röst hörd och ingen jävel ska få trycka ner mig mer än det redan gjort. Det behöver inte betyda att någon jag tjafsar med på något sätt försöker trycka ner mig, men undermedvetet så bara måste jag få min röst hörd. Det är min plikt som människa, att visa att jag finns. För att inte finnas har jag gjort tillräckligt. Det är svårt att förklara i ord, den där rädslan och otryggheten jag ständigt känner inombords. Men faktiskt så tror jag inte att jag är ensam och jag tror nog att ni förstår vad jag menar i alla fall.

Så nöj er fan inte !

Nöj er inte med dåligt sex. Nöj er inte med jobbet ni egentligen hatar. Nöj er inte med vänner som inte ger något tillbaka. Nöj er inte med ett förhållande som saknar kärlek och bara finns kvar av bekvämlighet. Nöj er inte med staden som kväver er. Nöj er inte med att styras efter vad andra ska tycka och tänka om er. Nöj er inte med att få skit från arbetsgivare. Nöj er inte med tråkiga helger. Nöj er inte med att inte ta steget till att våga göra allt ni egentligen vill göra, allt ni drömmer om.

Vi är för unga för att fasta, för att vara bekväma när vi egentligen hatar något. För unga för att bara nöja oss. För unga för att inte våga. För unga för att låta andra människor sänka och dr ner oss. Världen och andra människor väntar på oss. För det är verkligen så. Vi måste våga chansa, lyckas, misslyckas, ångra och uppleva. Så nöj er fan inte.

Killing us softly

För sakta dör en bit glöd inom oss varje gång vi får syn på de så kallade skönheter som visas i vardagen.
 Men vi biter ihop och försöker att inte falla för det vi ser, för någonstans där inne vet vi att det är photoshop vi egentligen ser. 
Men trots vetandet faller vi ibland för bluffen och en sort sorg växer inom oss när vi möter spegeln i badrummet.
 Vi försöker snabbt ändra det och glömmer plötsligt bort vad man egentligen ska sträva efter.
 Vissa börjar träna för att nå kroppsidealet medan andra minskar måltiderna och börjar räkna kalorierna för att nå det.
 Redan då har man glömt bort vad man egentligen ska stäva efter, redan då har man glömt bort vad skönhet är.
 Vi ska inte sträva efter att se ut som modellerna gör efter photoshop, eller de benrangel man ser på catwalken och i modetidningar, vi ska stäva efter att lära oss att älska oss för hur vi egentligen ser ut.
 Vi ska träna och äta hälsosamt för att ta hand om vår kropp, inte för att försöka förvandla den efter någon annans som dessvärre inte ens existerar. 

För sanningen är att vi försöker sträva efter något som inte ens modellerna i modebranchen lyckas med.

 

Giving up and letting go

När du ger upp om någon eller några, så betyder det inte att du slutat älska honom eller henne eller dem. Ibland betyder det att du inte klarar av att tycka synd om dig själv längre, att sluta intala dig själv att fortsätta försöka med något bara för att hålla kvar det som redan är trasigt, att förlåta eller vänta på något som verkar mycket omöjligt eller att hoppas på att allt så småningom kommer att bli bra och lura dig själv ännu än gång genom att tro på dina egna lögner som du lindar in ditt hjärta och hjärna i att tro på.

Vi ger inte alltid upp för att vi är för svaga att uthärda det som finns kvar, utan ibland för att vi är för känslomässigt utmattade, att vi har varit för starka alldeles för länge. Vi vill avsluta vårt lidande och ge oss själva den själv-kärlek vi redan förtjänar. Att ge upp och gå vidare är en stor del av att släppa taget om det som tynger ner än och inse vad man förtjänar och börja fokusera på det som faktiskt är viktigt i livet, du och det som älskar dig.

Det är inte rätt att kalla oss själva fula

Det gör det inte rättvist att kalla oss själva fula, för vi ser inte oss själva på riktigt. Vi ser inte oss själva sovandes i sängen, uppkrupen och tysta med en bröstkorg som höjer och sänker sig till vår egna rytm. Vi ser inte oss själva läsa en bok med ögon som följer vartenda ord. Vi ser inte hur våra ögon lyser upp när vi löser ett problem, vi ser inte hur vår kropp viker sig när skratten kommer ikapp. Vi ser inte oss själva på det sättet.

Det ända vi ser av oss själva är en kropp mittemot spegeln som inte duger. Men sanningen är den att det sitter i huvudet, det är du som bestämmer över dig själv och om du duger eller inte. Så snälla, bestäm för dig själv att du är bra precis som du är. Du ser inte dig själv, inte på riktigt, du ser bara en kropp, medans resten ser hela dig, i dina bra och dåliga dagar. Din personlighet och din kärlek.

Du ser inte dig själv titta på någon med en sån kärlek och omsorg i ditt hjärta som du gör mot dom du älskar.
Det finns ingen spegel framför dig när du skrattar och ler och när lyckan sprider sig inom dig.
För då skulle du veta exakt hur smart och vacker du är om du såg dig själv i dom stunderna när du verkligen är dig själv.

Du lyckas alltid förvåna mig

Ni vet den känslan man får när man får reda på något som gör en uppriktigt förbannad och ledsen på en och samma gång? - yes, den känslan har nått mig. Fick precis reda på en grej som gjorde mig riktigt arg och ledsen. Kan inte förstå hur någon kan säga nått sånt till någon, speciellt inte du, till mig. Jag som aldrig sagt eller ens gjort något för att göra dig illa? kan komma och säga en sån sak till mig. Helt otroligt.

Ni vet när man känner sig spottad på, besviken på någon. Just precis dom känslorna har omringat mig nu. Kan inte riktigt sätta mig in i hur du tänker, för jag själv skulle då aldrig ens kunna tänka tanken på och göra något i den stilen, slänga ur sig något sånt till någon, att du ens har mage att komma och säga en sån sak till mig när jag inte gör något annat än och vara snäll mot dig, men som sagt. Man får alltid höra att man inte ska ta nån för givet, vilket du alltid har gjort. Det är slut på det nu, hoppas du fixar till dig för den här versionen av dig klär dig inte. Du lyckas alltid förvåna mig.

Vi kan endas väcka våra minnen till liv och le tillbaka till det som en gång var ens liv.

Det är lite knäppt hur fort allting går. Känns nästan som om det var igår som jag gick i grundskolan och vandrade längst de långa korridorerna. Men samtidigt är mitt liv som jag hade då, så otroligt långt ifrån vart jag nu står. Är inte det lite konstigt att så mycket kan förändras under en så kort tid. Det är som om man hade så brottom med livet att man sprang igenom tiden. Och helt plötsligt står man någon annanstans. Idag står jag här och har gått ut gymnasiet, nu har även det blivit till en gammal historia. Livet handlar väl bara om att man ska ta vara på tiden man befinner sig i, för vi kommer aldrig kunna gå bakåt i tiden.
Vi kan endas väcka våra minnen till liv och le tillbaka till det som en gång var ens liv.

Kär och lojal

"Visst vore det väl dumt att be om ursäkt för den man är? Men ändå så gör hon det. För hon är honom lojal alla gånger. Hon har alltid insett att det är fel att vara den hon är ibland. Men hon älskar honom så mycket, nästan för mycket. Hon har alltid funnits där för honom precis som han alltid funnits där för henne. Varje steg hon tagit har hon tagit i hans riktning. Inte för att han har tvingat henne, utan för att hon velat det. Inget är så starkt som riktig kärlek. Just därför gör det så in i helvetes ont när det brister."